Okej, nu är det dax för mig att ta tag i mig själv.. Har inte skrivit här på länge.. Men idag kom jag på att: Om jag skriver av mig lite i min blogg så kanske allt börja kännas bättre igen.. Ska kanske förklara så att dem som läser förstår.

I lördags fick jag ett samtal som jag aldrig mer vill få. Pappa ringde och berättade för mig att min morfar hade gått bort. Jag vet inte vad som hände sen.. Känns som jag fick en chock eller något. Började storgrina och ringde Älskoo som befann sig i trelleborg. Han kom hem på två minuter känns det som och jag bara grätt.. Hela hans familj var där och tröstade. Det känndes jättebra. Tur att man har två familjer som kan ta hand om en i såna situationer. Detta är första gången någon i min närhet går bort och jag vill aldrig mer vara med om det :( Så mycket man går och tänker när något sånt här händer. Fina minnen och så får man ångest för att det känns som man inte har spenderat så mycket tid med personen i fråga, fast man i själva verket har det.

Nog om detta. Nu blir jag ledsen igen. Kanske inte blir fullt så mycket uppdatering som innan, men jag kommer igen! Jag lovar..

Puss